Jag känner att jag ska skriva en rad eller flera;) Har varit fullständigt slut som människa, och jag har trott att jag aldrig skulle fixa det här:/ Att man kan bli så fullständigt utslagen det förstod jag…trodde jag! Men det blev värre! Jag vet inte vad jag skulle gjort utan Micke, han har verkligen funnits dygnet runt och peppat när jag varit som mest slut.
Såklart mina nära och vänner med förstås. Tänker inte visa ärr eller annat det blir ingen gladare av. Har ett långt snitt över sidan, så jag får känslan av att vara “kapad” på mitten:/
Fick även i samband med operationen ett diskbråck som ställde till ett helvete med ryggen.Kunde inte sitta, ligga, bara vankade omkring dygnet runt. Jag är van att leva med smärta eftersom nervsmärtan/krampen från lungan som jag haft kommer jag att få leva med, den försvinner inte av operationen,den försvinner inte i vila, den finns alltid där! Men jag är glad bara den inte blivit förvärrad:/
Nej det här blev inget roligt inlägg. Men jag ser framåt mot en vår som kommer……fast den känns långt borta. Sen finns lilla Nellie som får en att bara vilja leva, det betyder allt:) Vår glädje och lycka i livet. Allt blir bättre!!
