Dags att ta adjö.

Tack gulliga som saknar mina inlägg, som egentligen bara är vardagshändelser och inget “spännande” alls;) Tack alla som valt att följa mig ändå!

Jag har nu beslutat att stänga dörren om mig. Befinner mig någonstans där jag känner att nu vill jag gå i ide. Mycket händer i våra liv där själ och kropp och hälsa ska få plats.

Vi jobbar med det hela tiden, ibland går det bättre, andra dagar katastrof, precis som vanligt alltså;)

Tack alla mina vänner och till er jag inte känner!

Blir nog osynlig ett tag.

Emellanåt undrar jag hur dåligt vi ska må innan kroppen ger upp? Jag förundras att vi överlevt så mkt, fast känslan är att jag/vi dör här och nu pang, tjoff…!!

Håller på att planera om här hemma, vilket betyder urplock ur Josefines rum.

 

Inget kastas men det byts rum och förvaras. Vänder och vrider på allt. Blir sittandens och tittar på kort, minnen, dagböcker, allt, hela hennes liv. Vårt liv!

Vi frågar oss både jag och Micke hur dåligt kan man må??? När är det nog….

 

Vi var tvungna att ta många pauser. För att kunna andas.

Det som lyfter oss nu, är att vi ska hem till älsklings ungarna och äta middag. Vår räddning i livet, att de finns:)  Att vi har varandra.

 

Höst plantering

 Höst även hos lilla gumman nu. Tack fina Olivia för de vackra rosorna och ängeln du varit med till Josefine. Du är/var en så fin och omtänksam vän. Kram till dig!

20 års kalas!

Den här pinglan fyllde 20 år den 6 september. Denna helg var hon hem och hälsade på, så firandet hölls idag för Matilda:) Fattar inte att jag är moster till denna unga vackra kvinna;) Hon var ju nyss liten…eller….Finaste små tjejerna…..

Syster bjöd på härlig smörgåstårta. Sedan kaffe och Daim tårta och annat sött och gott. Just Daim tårta förknippar vi med Matildas födelsedag. Tror syrran alltid gjort det till henne, hon och vi andra älskar det. Tack!

Älsklings tösen var självklart med och hon gillade smörgåstårta:) Sedan var det ur famn i famn. Så roligt att se pappsen, han är verkligen betuttad i denna lilla dam:) Vem är inte det förresten:):

Tack syster med familj för ett härligt 20 årskalas:) 

Höst plock!

Min förkylning blev inte så elak som jag var rädd för, hostan uteblev, vilket jag var väldig glad över. Så nu är den första förkylningen efter lungoperationen avklarad, och det gick bra, skönt:)

I går gjorde vi slut på sommaren i Kallmora. In åkte trädgårds möblerna. Rabatterna och buskarna fick sig en sista smörjelse, innan vinter vilan.

 

Tomt och nedklippt, naturligtvis räckte inte täckbarken så det återstår lite jobb. Vi har ju så stor tomt, men vi har anpassat den efter vår tid och lust. Har varken kroppen eller orken och inte intresse att ligga och rensa land halva sommaren, lättskött ska det va:)

 

Min kryssboll står sig iaf gul och fin:)