Emellanåt undrar jag hur dåligt vi ska må innan kroppen ger upp? Jag förundras att vi överlevt så mkt, fast känslan är att jag/vi dör här och nu pang, tjoff…!!
Håller på att planera om här hemma, vilket betyder urplock ur Josefines rum.
Inget kastas men det byts rum och förvaras. Vänder och vrider på allt. Blir sittandens och tittar på kort, minnen, dagböcker, allt, hela hennes liv. Vårt liv!
Vi frågar oss både jag och Micke hur dåligt kan man må??? När är det nog….
Vi var tvungna att ta många pauser. För att kunna andas.
Det som lyfter oss nu, är att vi ska hem till älsklings ungarna och äta middag. Vår räddning i livet, att de finns:) Att vi har varandra.
å blir alldeles tårögd av tanken på vad ni måste känna. en tung uppgift att ta sig igenom.
SvaraRaderakramar om er båda <3
Låter riktigt jobbigt .. =(
SvaraRaderaMassa kramar .. och få ord <3
Kram Patricia
Kram.....
SvaraRaderaIngela
nu vill jag att du ska synas igen..saknar dig....
SvaraRaderasaknar dig oxå men ta den tid du behöver. det är nyttigt att sakna. vet ju att du finns där
SvaraRaderakram