Vilken jävla natt..

Ja jag vet inte vad jag ska börja, men trött i skallen är jag efter 2 timmar sömn. Micke är iaf opererad och klar och det hade gått bra så det var ju det bästa och borde ha gjort mig glad resten av natten……

Men eftersom det alltid tammefan finns ett men i den här familjen, så slutade kvällen i gråt och hopplöshet. Det ringde på dörren  kl 20 och där står våra grannar med Karlsson i famnen, påkörd!!!!

Någon hade kört på honom och lämnat honom på vägen, en annan bil såg det och tog honom och ringde på hos våra grannar, snällt gjort.

Han var fortfarande varm när jag fick honom i famnen inte trasig någonstans, så fin. Satt med honom länge, Frida kom och nosade och verkade lite förvånad att han låg stilla. Han har aldrig varit intresserad av vägen och alltid hållit sig här runt stugan och skogen. Vet inte om det var våren och alla djur som gjorde honom nyfiken och ouppmärksam.

Vår kloka fina katt är iaf borta med det speciella namnet Karlsson, som Josefine gav mig genom  en dröm..Nu är han en dröm igen!