Ja jag är ju som jag är, när jag tycker det känns jobbigt, ja då jobbar jag. Jobbar och jobbar, för att inte hinna tänka så mkt, mår bäst av det. Jag vet att jag inte ska ha några förväntningar inför thorax kirurgbesöket i Uppsala, säger till mig själv att inte fundera över det, men det gör jag innerst inne. Vill ju gärna veta hur resten av mitt liv ska se ut, med eller utan lungfan…
Men nej ska inte fundera det finns ju de som har det mkt värre, som jag ger mina sympatier!!!!!!!!!
Så jag fortsätter låsa in mina tankar!Jag kan ju leva med detta, fast det är ett skit, trök helvetes onda lungfan !!! Så, nu har jag fått gnällt lite;)
Har iaf träffat lilla godingen Nellie igår och då glömmer man det mesta, hennes joller och leende är som balsam för hela själen. Älskade lilla gryn som kom med glädjen till oss igen. Tack!!!
klart du får gnälla och visst finns det dom som har det värre. men man är ändå sig själv närmast. lider man så lider man. det är bara så.
SvaraRaderafår hoppas att allt löser sig till det bästa. sen hur det bästa ser ut visar sig.
stor kram <3
Ja du gumman,för dej finns det all anledning att gnälla,och det är väl därför du så sällan gör det!*kram*
SvaraRaderaOfta så är det dom som INTE har så mycket att gnälla om som gör det!Inte alltid,men man träffar allt som oftast på dessa "stackare"..
Du har en unik förmåga att trots din verklighet,oftast lyfta fram det du har att vara tacksam över.
Det går inte alltid,ska gudarna veta..men man är inte mer än människa heller!!
Det är bra,och viktigt,med att lyfta fram det man är tacksam över,för att få en balans mitt i erat helvete!
Gnäll på du min lilla tappre kämpe,för inte 17 är det skitsaker du gnäller om.
Håller allt jag har för dej nu...
Love...
Håller bara med föregående "talarna". Klart du får "gnälla" som du kallar det. Jag upplever det mer som en oro....lika klart det att du får oroa dig....huvudsaken är att oron/gnället inte styr dig utan att du styr gnället/oron. Vilket jag tycker du bevisar med ditt sätt att hantera situationen. Och för den delen det är ju faktiskt livsviktiga frågor det handlar om som påverkar din livskvalité....man behöver inte vara nån slags "hero" jämt. Det är en styrka i sig att även kunna vara svag och visa det. Jag känner så väl igen mig. Förminskandet av sig själv som faktiskt är den viktigaste personen i sitt liv. Tänker på dig. Med värme och kärlek Maria
SvaraRadera