lördag 12 mars 2011

Japan, melodifestival och tankar

Sitter här och tittar lite på melodifestivalen. Tredje året utan Josefine vid min sida, tittande och bedömande ut i fingertopparna.DSC01009

Fan rent ut sagt, vad ont det gör..Jag ska inte sitta här själv, livet ska inte vara så här. Men det spelar inte någon roll vad jag/vi vill, ödets lotter falla olika..Jag försöker lära mig varje dag att leva, vissa dagar går det bättre, andra inte alls….

021

I det hela ska vi  nog alla vara tacksamma för det som finns runt omkring oss. När man idag ser Japan och all förödelse kan jag känna, vad sjutton gör en “lungfan” och ett diskbråck? Vi lever här i Sverige och är så skonade från dessa natur katastrofer….Så visst kan man bli trött påsig själv, och andra över små gnällande över skitsaker, och  lättare allmänna sjukdomar..

Hur som så tror jag att Josefine hade hållit på Erik Saade, eller tror jag vet:) Själv tror jag inte på ngn… och alls inte på gud!!!!!!!!!!

4 kommentarer:

  1. ja visst är livet tragiskt många gånger, på många olika sätt. och olika för alla. och när det drabbar så många på en gång som i japan så finns det inte ord.

    vi satt här hemma och var tacksamma över att vi bor där vi bor.

    men hur det än är så har vi alla vår egen "tsunami" att ta oss igenom. och det måste vi få göra trots större katastrofer som inträffar i världen. det är så svårt att greppa när man inte är på plats. men det vi har nära, tätt inpå det går inta att blunda för på samma sätt. så låt oss "gnälla" en stund då och då. det hjälper oss att överleva.

    kram

    SvaraRadera
  2. Jo det är väl så, men allt känns smått i jämförelse, så fruktansvärt....Men det är ju så, svårt att ta in det som ligger långt bort...och nog gnäller vi väl mkt om bagateller kan man tycka kram Linda

    SvaraRadera
  3. Jo visst man behöver som du säger Kicki, ta hand om sina egna tsunamin också som ibland är väldigt höga och vissa dagar känns de som man sveps med i gyttjan:/ kram

    SvaraRadera
  4. Ja sorgen är ju ett livslångt arbete, något man aldrig kommer över men kanske kan lära sig att leva med, så jag förstår att det ibland är extra jobbigt.

    Visst kan man alltid tänka att någon annan har det sämre och att man inte ska beklaga sig, men allting är relativt och det är ingen tävling utan alla har rätt till sin sorg, sin smärta, sina känslor oavsett nivå .. men visst är "småsaker" inget att gnälla över i jämförelse till en stor katastrof som i Japan.

    Hoppas du får en så bra söndag du kan och att "lung-fan" och diskbrock är snälla mot dig!

    Kram Patricia

    SvaraRadera