Sommar….

 

Sommar, sommar, sommar, ja det är det minsta man kan säga. Nog har det varit svettigt på jobbet denna vecka allt, men det är ju så sommar så då ska det ju vara varmt……inte värt att säga annat;) Men nog hade jag hellre haft semester, men det dröjer ju som sagt några veckor till. Det är lite segt med jobb nu, och att man inte kan planera gör mig rätt trött. Men vet att så här är det oftast i juni/juli.

Sedan ger jag nog upp min nya “lungfan” medicinering. Tyvärr, för den har haft viss positiv effekt. Men jag kan inte gå omkring och må så här, den påverkar mig både psykiskt och fysiskt. Starka doningar som tar på hela kroppen. Enligt läkaren får man väga fördelar mot nackdelar, och som det känns nu så är nackdelarna fler:( Men men, ska iaf prova att minska den till en början.

Lungdjävul!!

Fick sedan en så dum fråga så jag bara, suck, ja vad säger man??

-Hur känns det nu, saknar ni er tjej lika hemskt fortfarande??? Jag blev så paff och bara svarade, hur länge skulle du själv sakna ditt barn????

Behöver jag säga att hon blev tyst…Jag med, och förundras över hur urbota dumma frågor människor kan ställa. Det är inte ett ben som ska läka….

Men just en sådan dum fråga räcker för att jag ska bli så himla ledsen och ångestfylld igen.  Vissa dagar bara känns det som jag trampar vatten…Ja, ja det blir väl bättre, tur alla dagar är olika.

Njut nu alla av sol och värme det behöver våra kylda kroppar:)