Dryyyyygt!

Blir så trött på mig själv. Ungdomarna skulle på grillfest i går kväll för att sedan fortsätta till Rättvik. Där ska de ha en helg tillsammans med Marias syster och pojkvän. Jag visste att det skulle bli sent innan de kom fram. Hur som helst så fattar jag inte hur jag ska bli av med min oro över katastrofer hela tiden. De är så goa och förstår att jag är så här (iaf visar de inte att de blir irriterade) men jag vill alltid att de skickar ett sms när det är på plats. Tror ni jag ens kunde sova innan jag fick det messet? Dum fråga, nej jag kunde inte somna. Kl 01.15 för att vara exakt fick jag meddelandet, vi är framme, puh. Sedan kunde jag somna.

Lika när Magnus hade brandutryckning till en brand i veckan. Jag såg en massa hemskheter framför mig, kunde inte sova då heller fören jag fått sms att han var hemma igen.

Blir så trött på den här känslan att något ska hända, orkar ju inte gå och vara rädd hela tiden. Men är så hemskt rädd att något ska hända, igen! Antar att det är en skada jag fått (som så många andra) *fniss*.

Jag hoppas bara våra älskade ungdomar orkar med mig, och förstår mig, försöker ju hålla tillbaka, men det är svårt. De är ju vårt allt, älskar dem så!