Grillning vid pappsen:)

Ja så for vi då hem några dagar. Vädret är ju inte någon höjdare just nu:( Jag tycker det iaf är skönt att komma hem, har svårt att vara stilla för länge. Antar att det är en av svårigheterna i livet efter…att bara vara. Är så inrutad och programmerad att alltid vara på språng, ha tider att passa, finnas att hjälpa. Nu känns det som jag bara finns, men vet inte riktigt till vad??Mkt att ta tag i, jag vet!

Kanske min roll som farmor får det att klarna:) Farmor, varför ska det låta så mkt äldre än mormor?? Konstigt men det låter som om jag vore ur gammal ju;) Rena dinosaurien!

Hoppas jag inte kommer att bli den dryga som de tillslut låser dörren för;) Hemska tanke!!! Älsklingarna fick iaf nyckeln till sin nya lägenhet idag:) Jätteroligt de kommer få så fint där, nära till allt, men ändå egen liten tomt och täppa.

När vi kom hem idag bakade jag en morotskaka som jag tog med till pappsen. Han bjöd oss på grillat ikväll. Hade fixat så fint. Egen odlad potatis och sill, sen gott kött med feta ost sallad.

Känns alltid lika konstigt när vi sitter där på mamma och pappas altan och två platser alltid är tomma. Det kommer jag aldrig, aldrig att vänja mig vid. Pappsen så ensam,men skrotar på, gör så gott han kan. Kan bara hoppas hans cancer helvete, håller sig i fortsatt stillhet:/

Ja alla borde vara rädda om varandra och inte ta varann förgivet, allt kan förändras så fort. Så alla därute, var rädda om varandra, alltid! Somna aldrig osams, skiljs aldrig åt osams, det sa mamma jämt! Ord som man nog ska lyssna till!!